Regina var ute och red en häst hon hade lovat att hon skulle träna. En häst som är världens snällaste och oräddaste häst men just denna dag verkade han vara lite orolig, så Regina bestämde sig att hon skulle låta hästen få springa av sig på dom glömda hedarna, så dom red bort mot dom glömda hedarna, och för att komma dit så måste hon rida igenom skogen i Gröndal när dom red ut från skogen upp mot Gården Goldspur kunde man höra skriken från dom som får slut på sitt liv, vissa oskyldigt dömda och vissa som är dömda för förräderi mot den onda Kungen som regerar på Jorvik. Alla som bor på Jorvik är rädda för kungen, men alla väntar på att de som sägs ska bli verkligt. Han har haft Jorvik under sina händer i så många år att ingen minns de som en gång var en bra plats att leva på, men nu är torget i Jarlaheim en ända stor slaktplats.
Regina fortsatte upp för stigen som leder bort mot dom glömda hedarna och lät tankarna flyga iväg, och drömde sig bort om hur Jorkvik var en underbar plats att leva på och hur de skulle vara att en dag få uppleva en blomstrande värld utan ondska. Mitt uppe i drömmarnas värld så hördes de en stor smäll och hästen blev rädd och skenade i väg, och Regina som vaknade till och försöker hålla sig kvar på hästens rygg, men snart orkar hon inte hålla sig kvar, Regina kämpar för att orka, i ögonvrån ser hon den svartaste friesern med onda glödande ögon , de sista Regina ser innan hon faller av hästen är friesern som med sin ryttare rider i fatt, sen blir allt svart för ögonen.
Regina vaknar upp någon dag senare, och försöker resa sig, förskräckt ser hon sig om: Hur hamnade jag här, jag va nyss på dom glömda hedarna och motionerade en häst. Sa Regina för sig själv och la sig igen en stark smärta i huvet hindrade henne för att resa sig.
En kvinna vid namn Elizabeth steg in i rummet där Regina låg, och började prata med Regina.
- Va bra att du är vaken, de va nära att du inte skulle återvända efter de fallet du va med om, Min vän Avalon var ute och spanade, när han såg hur din häst skenade och en av onda kungens arbetare försökte ta med dig när du hade fallit av hästen. Sa kvinnan och frågade Vad gjorde du på den sidan av Jorvik när du bor i Firgrove.
Regina svarade:
- Jag hade lovat en vän som är bortrest att ta hand om hästen, jag äger ingen egen häst så jag hjälper henne ibland, men just den dagen när jag var där så verkade hästen så pigg och jag ville låta han springa av sig så vi red dit.
Men jag har en fråga, vart är jag någon stans?
- Förlåt, jag glömde presentera mig, Jag heter Elizabeth och de här är mitt hus, och du är i den lugna byn Valedale.
Ett knack hördes från ytter dörren
Elizabeth ursäktade sig och gick fram till dörren, kickade igenom springan vem de va som knackade, och öppnade dörren.
- Avalon! välkommen in, hon du räddade är vaken.
- De va skönt och höra, men de är inte därför jag är här, svarade Avalon och klev in i huset.
- Kom in här i köket så kan vi prata ostört, Har du hört något från rådet? svarade Elizabeth och gick in köket och satte på en kastrull vatten över den öppna spisen.
- Nej, rådet vet inte om vad som hände igår, men dom vet något som är på gång, by borna runt Jarlaheim verkar vara väldigt oroliga, men dom säger inget till mig, Sa avalon och tog en kaka som låg på ett fat på bordet.
Regina som fortfarande låg kvar i sängen var nyfiken på vad som sades och klev upp ur sängen trots att huvudet värkte smög hon fram så hon kunde höra vad som sades i köket.
- Elizabeth, när jag räddade tjejen som du har här så de var något underligt med henne, en stark kraft jag aldrig känt tidigare, tror du hon mår så bra att jag kan träffa henne? sade Avalon
- Hon mår bra, men hon sa tidigare innan du dök upp att hon har väldigt ont i huvudet.
- De låter bra, men jag ska ta och gå hem nu, Skicka över henne till mig när hon känner sig bättre, svarade Avalon och reste på sig och gick mot dörren.
- Avalon, gå till rådet och prata med dom, vi måste veta vad som pågår så vi kan vara beredda om de händer något. Sa Elizabeth med en oro i rösten
- Jag ska se vad jag kan göra, men jag gör inget idag, har hushållsarbete att fixa med trädgården behöver skötas, svarade Avalon och gav ifrån sig en stor suck, och klev ut.
Regina som hade hört allt som sades och ville veta mer om rådet som Elizabeth nämde och va dom ska vara beredda om på om något händer.
- Jag kan inte fråga något nu, då kommer Elizabeth förstå att jag har hört allt. tänkte Regina och gick ut mot köket, hennes mage ropade efter mat.
- Du va då snabb uppe på benen igen, jag ska gå ut en stund men de finns varmt vatten över spisen om du vill ha te, och mat finns i skafferiet, Sa Elizabeth medans hon tog på sig skorna och gick ut.
Regina som va så hungrig tog en stor kopp med te och några smörgåsar och satte sig vid bordet och började äta. Under tiden hon åt kollade hon ut genom fönstret och gillade de hon såg, de stora vattenfallet som rinner ut i floden som delar byn.
Efter frukosten gick Regina ut för att kolla omgivningen.
......Fortsättning Följer......
Regina fortsatte upp för stigen som leder bort mot dom glömda hedarna och lät tankarna flyga iväg, och drömde sig bort om hur Jorkvik var en underbar plats att leva på och hur de skulle vara att en dag få uppleva en blomstrande värld utan ondska. Mitt uppe i drömmarnas värld så hördes de en stor smäll och hästen blev rädd och skenade i väg, och Regina som vaknade till och försöker hålla sig kvar på hästens rygg, men snart orkar hon inte hålla sig kvar, Regina kämpar för att orka, i ögonvrån ser hon den svartaste friesern med onda glödande ögon , de sista Regina ser innan hon faller av hästen är friesern som med sin ryttare rider i fatt, sen blir allt svart för ögonen.
Regina vaknar upp någon dag senare, och försöker resa sig, förskräckt ser hon sig om: Hur hamnade jag här, jag va nyss på dom glömda hedarna och motionerade en häst. Sa Regina för sig själv och la sig igen en stark smärta i huvet hindrade henne för att resa sig.
En kvinna vid namn Elizabeth steg in i rummet där Regina låg, och började prata med Regina.
- Va bra att du är vaken, de va nära att du inte skulle återvända efter de fallet du va med om, Min vän Avalon var ute och spanade, när han såg hur din häst skenade och en av onda kungens arbetare försökte ta med dig när du hade fallit av hästen. Sa kvinnan och frågade Vad gjorde du på den sidan av Jorvik när du bor i Firgrove.
Regina svarade:
- Jag hade lovat en vän som är bortrest att ta hand om hästen, jag äger ingen egen häst så jag hjälper henne ibland, men just den dagen när jag var där så verkade hästen så pigg och jag ville låta han springa av sig så vi red dit.
Men jag har en fråga, vart är jag någon stans?
- Förlåt, jag glömde presentera mig, Jag heter Elizabeth och de här är mitt hus, och du är i den lugna byn Valedale.
Ett knack hördes från ytter dörren
Elizabeth ursäktade sig och gick fram till dörren, kickade igenom springan vem de va som knackade, och öppnade dörren.
- Avalon! välkommen in, hon du räddade är vaken.
- De va skönt och höra, men de är inte därför jag är här, svarade Avalon och klev in i huset.
- Kom in här i köket så kan vi prata ostört, Har du hört något från rådet? svarade Elizabeth och gick in köket och satte på en kastrull vatten över den öppna spisen.
- Nej, rådet vet inte om vad som hände igår, men dom vet något som är på gång, by borna runt Jarlaheim verkar vara väldigt oroliga, men dom säger inget till mig, Sa avalon och tog en kaka som låg på ett fat på bordet.
Regina som fortfarande låg kvar i sängen var nyfiken på vad som sades och klev upp ur sängen trots att huvudet värkte smög hon fram så hon kunde höra vad som sades i köket.
- Elizabeth, när jag räddade tjejen som du har här så de var något underligt med henne, en stark kraft jag aldrig känt tidigare, tror du hon mår så bra att jag kan träffa henne? sade Avalon
- Hon mår bra, men hon sa tidigare innan du dök upp att hon har väldigt ont i huvudet.
- De låter bra, men jag ska ta och gå hem nu, Skicka över henne till mig när hon känner sig bättre, svarade Avalon och reste på sig och gick mot dörren.
- Avalon, gå till rådet och prata med dom, vi måste veta vad som pågår så vi kan vara beredda om de händer något. Sa Elizabeth med en oro i rösten
- Jag ska se vad jag kan göra, men jag gör inget idag, har hushållsarbete att fixa med trädgården behöver skötas, svarade Avalon och gav ifrån sig en stor suck, och klev ut.
Regina som hade hört allt som sades och ville veta mer om rådet som Elizabeth nämde och va dom ska vara beredda om på om något händer.
- Jag kan inte fråga något nu, då kommer Elizabeth förstå att jag har hört allt. tänkte Regina och gick ut mot köket, hennes mage ropade efter mat.
- Du va då snabb uppe på benen igen, jag ska gå ut en stund men de finns varmt vatten över spisen om du vill ha te, och mat finns i skafferiet, Sa Elizabeth medans hon tog på sig skorna och gick ut.
Regina som va så hungrig tog en stor kopp med te och några smörgåsar och satte sig vid bordet och började äta. Under tiden hon åt kollade hon ut genom fönstret och gillade de hon såg, de stora vattenfallet som rinner ut i floden som delar byn.
Efter frukosten gick Regina ut för att kolla omgivningen.
......Fortsättning Följer......