Hemma hos Elizabeth satt Regina vid köksbordet med ett glas vatten, hon såg ut och såg att han Avalon var ute igen, Regina rusade ut för att hinna i kapp, när hon var framme vid Avalon så blev hon helt tyst.
- Hej, sade Avalon förvånat.
- Hej, jag ville bara personligen tacka dig för att du räddade mig, men jag vill veta vem de var som jag såg innan allt blev svart. Svarade Regina.
- Varsågod, den du såg innan du svimmade var en av kungens svarta riddare, men vad han gjorde där vet jag inte, dom lämnar inte Jarlaheims murar ensamma, dom kommer i stora grupper, och den som försöker hindra deras framfart ser aldrig dagens ljus igen.
- Men så kan dom vell inte göra, svarade Regina argt.
- Tyvärr så kan dom de, Kungen har sagt åt dom att göra så, ingen vågar längre säga emot, alla gör som kungen säger. svarade Avalon
- De måste finnas något som kan få han att sluta vara elak.
- Många har försökt och aldrig lyckats, så gör inget dumt. Sade Avalon till Regina som kom på att hon såg en svart stor häst i skogen.
- Finns de vildhästar här i skogarna, frågade Regina.
- Nej de har inte funnits vildhästar här på många år, svarade Avalon
- Jag såg en svart stor häst när jag var ute i skogen idag, jag lyckades komma väldigt nära men råkade klampa på en pinne som låg på backen som skrämde i väg hästen.
Kan de vara den hästen Fripp pratade om tänkte Avalon innan han svarade,
- De kan vart en häst som ägs av en annan, eller så kan de va den häst som många har sett en gång och sen aldrig ser dagens ljus igen.
- Vad menar du med aldrig ser dagens ljus? frågade Regina
- Jo, de är så här att de finns många historier om en svart häst som lockar till sig ryttare och för ner dom i den mörkaste delen längs med Silversongs floden, En annan historia är att den letar efter sen ryttare, på dagen kan man se en svart häst vandra i skogarna och på nätterna hör man hästen gnägga högt efter sin ryttare. Och den som är hästens ryttare kommer hitta ett svärd av guld inne i den djupaste delen i Gröndal skogen, Svärdet som kommer få Kungen att kliva ner från härskar tronen. Många har försökt och blivit galna. Svarade Avalon
- Tror du på dom historierna, frågade Regina
- Nej de gör jag inte, det är ingen som har sätt eller hört hästen. Och de borde inte du heller göra, för ditt eget bästa svarade Avalon.
Efter en stunds tystnad frågade Avalon Regina ifall hon vill följa med han hem och dricka te, Regina svarade ja och följde med.
På väg hem till Avalon gick dom över en stenbro som Silversong floden rinner under.
Medans dom promenarade öven bron och upp mot Avalons hus så tänkte Regina att nu har hon chansen att fråga han om rådet som han pratade om med Elizabeth. Och nu kanske man får en chans att se hur han ser ut utan den luvan, men det är något med honom som får Regina att känna mycket värme.
Dom kom fram till ett vitt hus, och klev in genom dörren.
Avalon visade vägen till ett stort rum, Stora salen och mitt i rummet stod ett runt bord.
Medans Regina kollade runt i rummet så smet Avalon i väg för att koka vatten på den öppna spisen i köket.
- Här vågar man inte röra något, tänkte Regina.
Avalon kom tillbaka med en stor kanna te, koppar och kakor, och ställde allt på bordet som var vid soffan.
- Varsågod och slå dig ner och ta en kopp te, så ska jag fixa eld så de blir lite varmare här i rummet. sa Avalon och gick bort till hörnet av rummet och fixade eld i eldstaden.
Medans han fixade elden, så tog Regina och hällde upp vatten i båda kopparna.
Avalon drog av sig luvan och satte sig brevid Regina som blev helt stum.
- Oj oj va bra han ser ut, tänkte Regina och kände hur hon börja rodna.
Svart ruffsigt hår, och blåa snälla ögon dålde sig under luvan.
Avalon log när han såg hur röd Regina blev i ansiktet och sade.
- Jag brukar inte dra ner luvan, jag ser för snäll ut med mina blåa ögon. Sa Avalon och tog några kakor från fatet.
Efter en stunds tystnad så frågade Regina.
- När du var hos Elizabeth så pratade ni om rådet, vad är de för något ?
- Jag borde egentligen inte säga detta, men rådet är ett annat namn för oss druider,
vi säger rådet för att ingen utomstående ska veta. Elizabeth och några till är också med men hon är med dom fyra ryttarna som är en stor del av rådet. svarade Avalon, och hoppade närmare Regina som satt och frös, och gav en filt.
- Fryser du? frågade Avalon
- Ja, de är väldigt kallt, svarade Regina och tog emot filten och la den över sina axlar.
Dom satt kvar och små pratade en lång stund innan Regina reste på sig och sa:
- Tack för teet och den långa pratstunden, men jag måste gå tillbaka till Elizabeth, hon undrar nog vart jag har tagit vägen.
- Elizabeth vet att du är här, och du borde inte gå ut i mörkret, du kan stanna här över natten, Svarade Avalon.
- Jag har bara en säng, men den är stor och varm, tillade Avalon
- Tack, svarade Regina och fick fjärilar i magen.
Började Regina att bli kär? Regina tänkte, så här har jag inte känt på några år, men jag är kär.
Avalon kände sig väldigt nervös, han har aldrig haft en kvinna på besök över natten tidigare, och började känna en känsla som han aldrig hade haft tidigare, höll han på att bli kär, ja de verkar vara så.
Båda gick och la sig och somnade.
Fortsättning följer