Älskar att fota medans jag spelar så de blir över 2000 bilder bara på 3 månader så de blir en hel del bilder om dan, så här är några bilder. :)
Samtidigt hemma hos Avalon hade dagen börjat gry, och de var dags för Regina och Avalon att fara till Druidernas hemliga plats.
Fripp mötte dom och hälsade på Regina och sa Välkommen hit. - Varför är jag här? frågade Regina - Det som hände i natt, de är därför vi är här viskade Avalon. - Det stämmer, svarade Fripp som hade hört viskningen. - De är så här att den dan du kom hit till Valedale så har en svart häst synts till, en som för många bara var en myt. Men i natt så hände de något, du och hästen fick kontakt, och jag ser att du blivit märkt med ett märke på handen. Fortsatte Fripp. - Men varför har jag blivit märkt, jag hoppade upp på hästens rygg, de var då de hände, och såg en massa bilder flimra förbi mina ögon, sedan kände jag hur de brände till i handen, jag blev rädd, hoppade av och sprang hem till Avalon igen. Förklarade Regina frågandes. - Det är för att nu hör du och hästen ihop, Dör du så dör hästen, men dör hästen så får du leva med det resten av livet, det där med bilder framför ögonen är när du satt på hästen så såg du hur hästen ser saker. svarade Fripp - Varför händer de Regina och ingen annan, frågade Avalon som hade stått och lyssnat. - Jag vet tyvärr inte varför, men vi kan förbereda Regina för striden emot kungen, Sade Fripp. - Vad som behövs göras för att gå emot kungen så är jag redo för alla faror. Svarade Regina bestämt. Dom fortsatte prata en lång stund, och sedan var det dags att fara hem igen och börja träna. Regina gick i förväg medans Avalon stannade kvar en stund hos Fripp, men innan han gav sig av sade han: - Hon kommer bli dödad innan hon är framme. - Om hon inte ska bli dödad innan hon är framme, så får du se till att hon inte blir dödad, Jag lägger allt ansvar på dig nu, Träna henne så hon klarar av att döda kungen rätt, för du vet vad som händer om han dödas på fel sätt. Svarade Fripp och försvann. Avalon såg Fripp försvinna och suckade högt, och försvann tillbaka till Valedale. När dom båda kom tillbaka hade de hunnit bli kväll, Regina bestämde sig för att gå hem till sig i Firgrove. Avalon tyckte inte hon skulle gå själv följde henne hela vägen hem till henne, Dom gick den jobbiga vägen över bergspasset. Vid Valedale sjön mötte dom Andersson som gick runt sjön och kolla så de inte var någon som tjuvfiskade. Dom kom fram till Reginas hus, och gick in, de var mörkt och kallt. Regina gick in till köket för att starta elden i vedspisen så huset blev varmt igen. Medans hon fixade tänkte hon: - Jag ger mig av i natt till Jarlaheim, för nu ska Kungen bort, Avalon får inget veta, det här fixar jag själv. När de hade blivit varmt i huset gick dom och la sig i sängen, Regina väntade på att Avalon skulle somna så hon kan smita iväg. Efter en stund somnade Avalon och Regina klev upp ur sängen och smög ut. Visslade på sin svarta häst som fortfarande inte har något namn. Hoppade upp och skrittade iväg, förbi Firgroves murar, ner mot stenbron som leder över till Silverglade byn. ..... Fortsättning Följer :) I en annan del av Jorvik finns en ryttare som kommer va vid Reginas sida när tiden är inne, då murarna runt Jarlaheim ska falla och kungen ska bort.
__________________________________________________________________ Borta i Gröndalskogen rider Vanessa på sin vita häst, när hon hör glada fåglar vissla. Något hon inte fått höra på väldigt länge. Detta betyder bara en sak, Myten är sann, när den svarta hästen hittar sin ryttare kommer fåglarna sjunga av glädje. Jag måste hitta den som är den svarta hästens ryttare, jag måste rida iväg nu direkt, sa Vanessa för sig själv, och styrde sin häst hemåt i full fart. Framme vid Jarlaheim klev Vanessa av sin häst och gömde den. Vanessa smög in innanför murarna i Jarlaheim, när hon kommit förbi vakterna sprang hon hem och packade ner sitt svärd och annat som kunde behövas. På väg ut igen från Jarlaheim mötte hon en av kungens svarta riddare som kollade skumt på henne och fortsatte bort. När den svarta riddaren var borta skyndade hon sig ut, sprang fram till sin häst och hoppade upp och satte av i hög fart. När hon närmade sig Gröndalskogen saktade hon av, för att inte störa naturen, hon lät sin vita häst skritta igenom skogen. Väl ute ur skogen fortsatte hon i hög fart och över bron, vägen hon följde ledde henne till byn Moorland. Hon red in i byn, lät sin häst släcka törsten. Medans hästen släckte törsten gick Vanessa ett varv runt byn, men kunde ej hitta de hon letar efter. Vanessa gick tillbaka till sin häst och hoppade upp och travade i väg. Hon följde vägen bort mot Silverglade, när hon kom närmare såg hon skog och berg längre bort hennes magkänsla sa att de var dit hon skulle. Hon Stannade till vid ett stall och frågade stall ägaren om de fanns en plats för hennes häst att vila under natten. Vanessa tog hand om sin häst, och sedan klättrade hon upp på höskullen och la sig i de varma höet för att sova. Del 5:2 är halv färdig och kommer dyka upp så fort den är klar. Mitt i natten hemma hos Avalon hördes ett högt skri utifrån. Regina och Avalon som sov djup vaknade. - De lät som en häst med smärta, sa Avalon förskräckt. Regina var inte sen med att snabbt kliva upp ur sängen och snabbt på med kläderna och var på väg ut. Innan hon han kliva ut så blev hon stoppad av Avalon. - Gå inte ut, Natten är farlig tid ute vi kan kolla vad det är när det har ljusnat ute. - Jag måste ut, är de en häst med smärta så måste den ha hjälp, svarade Regina irriterat. Ett högt skri hördes igen, Men nu lite närmare. - Går du ut så följer jag med, så att de inte händer något, sa Avalon - Jag klarar mig bra själv, svarade Regina och sprang ut. Regina sprang över stenbron bort förbi stallet och upp mot skogen bakom stallet. När hon närmade sig träden såg hon samma häst som hon skrämde härom dan. Dom stod en stund och kollade på varandra, Regina började ta små korta steg mot hästen. Hästen stod kvar och tog sedan ett kliv frammåt. Regina blundade och sträckte fram handen och möttes av en mjuk mule, och kände värmen från hästens mule. Avalon fick på sig sina kläder och sprang i kapp, och bakom stallet kunde han se hur Regina stod och klappade den häst som hade väckt dom. Han kunde se att de va en svart stor häst, och tänkte myten är nog sann iallafall. Är den sann så måste hon tränas och klara av stora utmaningar innan ödet väntar, Fripp måste veta vad som hänt i natt. Avalon kunde se att hästen inte tillhörde kungen, och kunde återvända hem lugnt. Regina ville upp på ryggen, hon har inte vart på hästryggen sedan den dagen hon föll av. De är för många dagar för henne. Så hon tog ett steg frammåt och ställde sig på sidan, och tog satts och hoppade upp. När Regina var uppe på ryggen blev allt svart för ögonen och hon såg många bilder flimra förbi. Ögonen öppnades i panik när hon kände att de brändes på handen. Regina blev rädd och hoppade ner från hästens rygg, och gick snabbt tillbaka till Avalon. Avalon måste veta vad som nyss hände, Innan hon öppnade dörren till Avalons hus kollade hon på handen och såg att brännmärket inte syntes längre utan på samma ställe var nu ett märke som såg exakt ut som märket på Avalons halsband som Regina lade märke till när dom la sig. - Du va tillbaka fort, varför ser du så rädd ut? frågade Avalon - Jag kom nära hästen och hoppade upp på ryggen, men när jag satt där blev allt svart o jag såg massor av bilder flimra förbi, och sen kände jag att de brann till i handen och jag fick de här märket. Svarade Regina och började lugna ner sig. Avalon tog Reginas hand och kollade på märket. - Det är samma märke som jag har som halsband. Nu måste vi förbereda dig för de som kommer att hända längre fram. - Va vad kommer att hända ? Svarade Regina som började bli rädd igen. - Vi tar det i morgon, när du har lugnat ner dig, du måste sova så du orkar med morgon dagen. svarade Avalon och gick in till sin säng och drog av sig sina kläder. Regina som var på väg in till sängen, såg ett stort ärr på Avalons rygg, som såg ut att fortfarande göra ont. Avalon och Regina la sig i sängen. Regina hoppade lite närmare, för inne i sovrummet var det iskallt. - Vad har du gjort på ryggen?, frågade Regina Avalon blundade och tog ett djupt andetag och svarade: - De hände inte för så länge sedan, de var ett försök att få bort kungen från sin härskarplats, jag förlorade min häst, och några av mina närmsta vänner, jag själv var nära att inte komma hem igen. Men Fripp som är ledare bland oss Druider har förbjutit oss att gå emot kungen. På morgonen ska du följa med och träffa han så han får berätta allt för dig. - Fryser du, du skakar ju så hela sängen skakar? - Ja, hur kan du ha de så här kallt? Svarade Regina och gäspade - Ha ha, det är inte kallt, men jag kan värma dig om du vill. Svarade Avalon och la sig närmare Regina. - Väldigt gärna, svarade Regina och la sig tätt in till Avalon. Regina somnade i Avalons armar, och strax där efter somnade Avalon. Fortsättning Följer... Hemma hos Elizabeth satt Regina vid köksbordet med ett glas vatten, hon såg ut och såg att han Avalon var ute igen, Regina rusade ut för att hinna i kapp, när hon var framme vid Avalon så blev hon helt tyst. - Hej, sade Avalon förvånat. - Hej, jag ville bara personligen tacka dig för att du räddade mig, men jag vill veta vem de var som jag såg innan allt blev svart. Svarade Regina. - Varsågod, den du såg innan du svimmade var en av kungens svarta riddare, men vad han gjorde där vet jag inte, dom lämnar inte Jarlaheims murar ensamma, dom kommer i stora grupper, och den som försöker hindra deras framfart ser aldrig dagens ljus igen. - Men så kan dom vell inte göra, svarade Regina argt. - Tyvärr så kan dom de, Kungen har sagt åt dom att göra så, ingen vågar längre säga emot, alla gör som kungen säger. svarade Avalon - De måste finnas något som kan få han att sluta vara elak. - Många har försökt och aldrig lyckats, så gör inget dumt. Sade Avalon till Regina som kom på att hon såg en svart stor häst i skogen. - Finns de vildhästar här i skogarna, frågade Regina. - Nej de har inte funnits vildhästar här på många år, svarade Avalon - Jag såg en svart stor häst när jag var ute i skogen idag, jag lyckades komma väldigt nära men råkade klampa på en pinne som låg på backen som skrämde i väg hästen. Kan de vara den hästen Fripp pratade om tänkte Avalon innan han svarade, - De kan vart en häst som ägs av en annan, eller så kan de va den häst som många har sett en gång och sen aldrig ser dagens ljus igen. - Vad menar du med aldrig ser dagens ljus? frågade Regina - Jo, de är så här att de finns många historier om en svart häst som lockar till sig ryttare och för ner dom i den mörkaste delen längs med Silversongs floden, En annan historia är att den letar efter sen ryttare, på dagen kan man se en svart häst vandra i skogarna och på nätterna hör man hästen gnägga högt efter sin ryttare. Och den som är hästens ryttare kommer hitta ett svärd av guld inne i den djupaste delen i Gröndal skogen, Svärdet som kommer få Kungen att kliva ner från härskar tronen. Många har försökt och blivit galna. Svarade Avalon - Tror du på dom historierna, frågade Regina - Nej de gör jag inte, det är ingen som har sätt eller hört hästen. Och de borde inte du heller göra, för ditt eget bästa svarade Avalon. Efter en stunds tystnad frågade Avalon Regina ifall hon vill följa med han hem och dricka te, Regina svarade ja och följde med. På väg hem till Avalon gick dom över en stenbro som Silversong floden rinner under. Medans dom promenarade öven bron och upp mot Avalons hus så tänkte Regina att nu har hon chansen att fråga han om rådet som han pratade om med Elizabeth. Och nu kanske man får en chans att se hur han ser ut utan den luvan, men det är något med honom som får Regina att känna mycket värme. Dom kom fram till ett vitt hus, och klev in genom dörren. Avalon visade vägen till ett stort rum, Stora salen och mitt i rummet stod ett runt bord. Medans Regina kollade runt i rummet så smet Avalon i väg för att koka vatten på den öppna spisen i köket. - Här vågar man inte röra något, tänkte Regina. Avalon kom tillbaka med en stor kanna te, koppar och kakor, och ställde allt på bordet som var vid soffan. - Varsågod och slå dig ner och ta en kopp te, så ska jag fixa eld så de blir lite varmare här i rummet. sa Avalon och gick bort till hörnet av rummet och fixade eld i eldstaden. Medans han fixade elden, så tog Regina och hällde upp vatten i båda kopparna. Avalon drog av sig luvan och satte sig brevid Regina som blev helt stum. - Oj oj va bra han ser ut, tänkte Regina och kände hur hon börja rodna. Svart ruffsigt hår, och blåa snälla ögon dålde sig under luvan. Avalon log när han såg hur röd Regina blev i ansiktet och sade. - Jag brukar inte dra ner luvan, jag ser för snäll ut med mina blåa ögon. Sa Avalon och tog några kakor från fatet. Efter en stunds tystnad så frågade Regina. - När du var hos Elizabeth så pratade ni om rådet, vad är de för något ? - Jag borde egentligen inte säga detta, men rådet är ett annat namn för oss druider, vi säger rådet för att ingen utomstående ska veta. Elizabeth och några till är också med men hon är med dom fyra ryttarna som är en stor del av rådet. svarade Avalon, och hoppade närmare Regina som satt och frös, och gav en filt. - Fryser du? frågade Avalon - Ja, de är väldigt kallt, svarade Regina och tog emot filten och la den över sina axlar. Dom satt kvar och små pratade en lång stund innan Regina reste på sig och sa: - Tack för teet och den långa pratstunden, men jag måste gå tillbaka till Elizabeth, hon undrar nog vart jag har tagit vägen. - Elizabeth vet att du är här, och du borde inte gå ut i mörkret, du kan stanna här över natten, Svarade Avalon. - Jag har bara en säng, men den är stor och varm, tillade Avalon - Tack, svarade Regina och fick fjärilar i magen. Började Regina att bli kär? Regina tänkte, så här har jag inte känt på några år, men jag är kär. Avalon kände sig väldigt nervös, han har aldrig haft en kvinna på besök över natten tidigare, och började känna en känsla som han aldrig hade haft tidigare, höll han på att bli kär, ja de verkar vara så. Båda gick och la sig och somnade. Fortsättning följer Elizabeth som var ute i trädgården och fixade med sina växter och funderade på vad Avalon menade med den energin han pratade om efter att han räddat Regina, Elizabeth var mitt uppe i att fixa med sina växter att hon inte märkte att dörren öppnades och Regina gick ut ur huset, och blev lite skrämd när Regina började prata med henne.
- Tack för frukosten, jag tänkte ta en liten promenad i skogen och se mig om kring. - Var försiktig i skogen, den onda kungen har spejare över hela Jorvik, Svarade Elizabeth och fortsatte ta hand om sina växter. Regina gick förbi ett stall och svängde av vid stallet upp mot skogen, längre fram såg hon några kor som stog och betade. Regina gick fram till korna när hon klappade ena kon kollade hon upp mot träden som stod längre bort, där kunde hon se något som såg ut att vara en häst. Regina slutade klappa kon och började gå mot de som såg ut att vara en häst, när hon kom närmare kunde hon se den svartaste hästen hon någonsin hade sett, hästen stod och betade så Regina bestämde sig för att smyga närmare för att se mer av hästen, hon gick närmare och råkade trampa på en kvist som gick av. Hästen som stod och betade hörde kvisten som gick av och flydde från platsen. - Typiskt att den kvisten låg där tänkte Regina, och började gå tillbaka mot Elizabeths hus. På väg ner mot huset såg hon den som hade räddat hennes liv och fört henne hit till Valedale. Regina hann nästan komma ikapp innan hon såg den försvinna, vilket för Regina var hel skumt så hon gick tillbaka till Elizabeth. - Han som räddade mig, han försvann mitt framför ögonen på mig, vet du hur de gick till, frågade Regina. Elizabeth svarade: Avalon som han heter och några till har förmågan att kunna försvinna till en hemlig plats, men det är inget du behöver veta. - Hmm, okej, svarade Regina och gick in och satte sig vid köksbordet. Samtidigt borta vid den hemliga platsen dit Avalon for till. Fripp väntade på att Avalon skulle dyka upp. - Avalon! bra att du kom, Känner du till myten om en svart häst, att den som lyckas rida den hästen är den som kommer en dag kommer få bort den onda Kungen. - Ja jag har fått höra historier om den hästen, men jag tror inte det att de finns en sån häst, svarade Avalon. - Jag är säker på att den finns, för att ända sedan du har räddat Regina så har en stor svart häst synts till i skogarna och letar efter sin ryttare. Den som försöker och inte är den ryttare som hästen letar efter blir dränkta av hästen, finns en myt om en häst som lockar till sig ryttare och drar ner dom i djupet, men den som är ryttaren hästen letar efter dom kommer få ett starkt band som aldrig kommer kunna brytas, sade Fripp oroligt. - tror du ryttaren som hästen letar efter finns bland oss nu och borde vi prata med Elizabeth om detta?, Frågade Avalon - Nej, vi håller detta för oss ett tag till, jag vill veta om de stämmer de jag misstänker, Svarade Fripp. och fortsatte. - Är de så att jag har rätt så kommer du ha en viktig roll i de hela. Detta kan vara de sista vi gör men de måste göras, en man som han som härskare över Jorvik funkar inte längre. De va allt jag hade att säga, du är fri att gå nu. Avalon tackade för sig och försvann hem till sig och börja fundra på om de kan va så att den han räddade kunde vara den ryttaren som hästen letar efter. fortsättning följer... Regina var ute och red en häst hon hade lovat att hon skulle träna. En häst som är världens snällaste och oräddaste häst men just denna dag verkade han vara lite orolig, så Regina bestämde sig att hon skulle låta hästen få springa av sig på dom glömda hedarna, så dom red bort mot dom glömda hedarna, och för att komma dit så måste hon rida igenom skogen i Gröndal när dom red ut från skogen upp mot Gården Goldspur kunde man höra skriken från dom som får slut på sitt liv, vissa oskyldigt dömda och vissa som är dömda för förräderi mot den onda Kungen som regerar på Jorvik. Alla som bor på Jorvik är rädda för kungen, men alla väntar på att de som sägs ska bli verkligt. Han har haft Jorvik under sina händer i så många år att ingen minns de som en gång var en bra plats att leva på, men nu är torget i Jarlaheim en ända stor slaktplats. Regina fortsatte upp för stigen som leder bort mot dom glömda hedarna och lät tankarna flyga iväg, och drömde sig bort om hur Jorkvik var en underbar plats att leva på och hur de skulle vara att en dag få uppleva en blomstrande värld utan ondska. Mitt uppe i drömmarnas värld så hördes de en stor smäll och hästen blev rädd och skenade i väg, och Regina som vaknade till och försöker hålla sig kvar på hästens rygg, men snart orkar hon inte hålla sig kvar, Regina kämpar för att orka, i ögonvrån ser hon den svartaste friesern med onda glödande ögon , de sista Regina ser innan hon faller av hästen är friesern som med sin ryttare rider i fatt, sen blir allt svart för ögonen. Regina vaknar upp någon dag senare, och försöker resa sig, förskräckt ser hon sig om: Hur hamnade jag här, jag va nyss på dom glömda hedarna och motionerade en häst. Sa Regina för sig själv och la sig igen en stark smärta i huvet hindrade henne för att resa sig. En kvinna vid namn Elizabeth steg in i rummet där Regina låg, och började prata med Regina. - Va bra att du är vaken, de va nära att du inte skulle återvända efter de fallet du va med om, Min vän Avalon var ute och spanade, när han såg hur din häst skenade och en av onda kungens arbetare försökte ta med dig när du hade fallit av hästen. Sa kvinnan och frågade Vad gjorde du på den sidan av Jorvik när du bor i Firgrove. Regina svarade: - Jag hade lovat en vän som är bortrest att ta hand om hästen, jag äger ingen egen häst så jag hjälper henne ibland, men just den dagen när jag var där så verkade hästen så pigg och jag ville låta han springa av sig så vi red dit. Men jag har en fråga, vart är jag någon stans? - Förlåt, jag glömde presentera mig, Jag heter Elizabeth och de här är mitt hus, och du är i den lugna byn Valedale. Ett knack hördes från ytter dörren Elizabeth ursäktade sig och gick fram till dörren, kickade igenom springan vem de va som knackade, och öppnade dörren. - Avalon! välkommen in, hon du räddade är vaken. - De va skönt och höra, men de är inte därför jag är här, svarade Avalon och klev in i huset. - Kom in här i köket så kan vi prata ostört, Har du hört något från rådet? svarade Elizabeth och gick in köket och satte på en kastrull vatten över den öppna spisen. - Nej, rådet vet inte om vad som hände igår, men dom vet något som är på gång, by borna runt Jarlaheim verkar vara väldigt oroliga, men dom säger inget till mig, Sa avalon och tog en kaka som låg på ett fat på bordet. Regina som fortfarande låg kvar i sängen var nyfiken på vad som sades och klev upp ur sängen trots att huvudet värkte smög hon fram så hon kunde höra vad som sades i köket. - Elizabeth, när jag räddade tjejen som du har här så de var något underligt med henne, en stark kraft jag aldrig känt tidigare, tror du hon mår så bra att jag kan träffa henne? sade Avalon - Hon mår bra, men hon sa tidigare innan du dök upp att hon har väldigt ont i huvudet. - De låter bra, men jag ska ta och gå hem nu, Skicka över henne till mig när hon känner sig bättre, svarade Avalon och reste på sig och gick mot dörren. - Avalon, gå till rådet och prata med dom, vi måste veta vad som pågår så vi kan vara beredda om de händer något. Sa Elizabeth med en oro i rösten - Jag ska se vad jag kan göra, men jag gör inget idag, har hushållsarbete att fixa med trädgården behöver skötas, svarade Avalon och gav ifrån sig en stor suck, och klev ut. Regina som hade hört allt som sades och ville veta mer om rådet som Elizabeth nämde och va dom ska vara beredda om på om något händer. - Jag kan inte fråga något nu, då kommer Elizabeth förstå att jag har hört allt. tänkte Regina och gick ut mot köket, hennes mage ropade efter mat. - Du va då snabb uppe på benen igen, jag ska gå ut en stund men de finns varmt vatten över spisen om du vill ha te, och mat finns i skafferiet, Sa Elizabeth medans hon tog på sig skorna och gick ut. Regina som va så hungrig tog en stor kopp med te och några smörgåsar och satte sig vid bordet och började äta. Under tiden hon åt kollade hon ut genom fönstret och gillade de hon såg, de stora vattenfallet som rinner ut i floden som delar byn. Efter frukosten gick Regina ut för att kolla omgivningen. ......Fortsättning Följer...... |
Regina Starknight
Här skrivs de noveller :) Archives
June 2016
Categories |